50 000 människor, 70 000 får och någon miljon lunnefåglar befolkar de öar i Nordatlanten som tillsammans går under namnet Färöarna. Totalt rör det sig om 18 öar av vilka 17 är bebodda.

På Färöarna kretsar det mesta fortfarande kring fiske och fiskodling, men rederiverksamhet har börjat byggas upp inom offshoresektorn. Av de 50 000 invånarna är cirka 2 000 aktiva sjöbefäl och nu går landet in för att växa som sjöfartsnation. Man har därför blåst nytt liv i sitt internationella register FAS, och för att göra detta attraktivt  så erbjuder man rederier från utlandet en låg registreringsavgift, minimala myndighetskostnader för tillsynen, en rederibeskattning som är om än inte försumbar så åtminstone marginell, och skatten för de utländska ombordanställda betalas tillbaka.

– För oss är det färiska registret optimalt, det ger oss konkurrenskraftiga kostnader samtidigt som vi kan behålla våra svenskar ombord och säkra rekryteringen, säger Lars Höglund, vd för Furetank.

Furetank pionjär

Inga svenskar har sagts upp vid inflaggningen, och rederiet fortsätter att ha svenska elever ombord. Donsörederiet är svenska pionjärer i det nyväckta färiska internationella registret FAS, och rederiets Furevik, byggt 2005, är med sina 37 000 ton dödvikt det största lastfartyget i registrets idag 42 fartyg stora flotta.

Bemanning kostar mest 

Bemaningskostnaden är den största kostnadspåverkande faktorn vid val av registrering av ett fartyg.

– Färisk flagg innebär för oss runt 1 200 dollar om dagen i lägre bemanningskostnader jämfört med svensk flagg och det per fartyg, säger Lars Höglund. Totalt rör det sig alltså enligt Furetank om en kostnadsbesparing för rederiet på strax över tre miljoner kronor per år och fartyg. Så frågan är varför Färöarna satsar på att locka till sig företag inom en verksamhet där varken företag eller anställda verkar ge  några direkta skatteinkomster tillbaka. Med det upplägg man har valt så lär samhällets intäkter från FAS bli minst sagt marginella, även för en så liten offentlig förvaltning som Färöarnas.

– Det är spin-off-effekterna som är intressanta, säger Johan Dahl som är näringsminister på Färöarna.

 

Arbetstillfällen

Sjöfart är en oerhört kapitalintensiv och servicegenererande verksamhet och på Färöarna ser man en potential för tillväxt och inte minst attraktiva arbetstillfällen. Färingar må vara sjöfarare och ha stor kompetens inom allt som har med havsbruk att göra, men kunskap, kompetens, erfarenhet och verksamhet inom kommersiell handelssjöfart är dock inte på samma nivå. Handelssjöfarten är en mycket liten del av näringslivet i denna ö-nation. Däremot finns det färingar som jobbar inom sjöfartsverksamheter runt om i världen, och som har det som behövs.

– Vi vill skapa attraktiva arbetstillfällen här som kan locka tillbaka färingar hit och som kan få ungdomar med högre utbildning att återvända, säger Johan Dahl som också hoppas på att den privata sektorn skall växa. Nästan hälften av arbetstillfällena är idag inom offentlig verksamhet.

Få högutbildade återvänder

På Färöarna finns högskoleutbildningar, men vill man nå vidare måste man flytta utomlands. Av de ungdomar som gör så återvänder mindre än var femte till ö-nationen i Atlanten.

Färingarna är sjöfarare av födsel och ohejdad vana: här lever man vid, på och av havet. Traditionellt är det fiskesektorn som sysselsatt de färiska sjöfararna hemmavid, men 800–1 000 av de aktiva sjöbefälen är sysselsatta i utländska handelsflottor, framförallt i Danmark och Norge. Där är de uppskattade, inte minst för att de stannar till sjöss länge.

Alternativ till fiske

Även om fisket fortsätter att dominera finns det en klar tendens att sjöfararna i allt större utsträckning börjar se sig om efter alternativ. Orsakerna är flera. Ett allt effektivare fiske med allt större fartyg innebär färre arbetsplatser.

– Fisket är dessutom tungt och betalar sig inte lika bra längre så därför väljer de unga bort fiskeriet i ökande omfattning, säger Eyðstein Djurhuus, ordförande i Navigatørforeningen.

 

Offshore kommer 

Detta upplevde det norska fisket också för ett antal decennier sedan. Tack vare oljeutvinningen växte då den norska offshoresupport- näringen fram ur fisket och motsvarande utveckling kan nu skönjas på Färöarna.

– Vi har mängder med intresseanmälningar från fiskesektorn, säger Hentzar Steingrímsson, vd för Tor-Shipping som bland annat bemannar fyra norskägda offshorefartyg som seglar med fullt färiska besättningar under färisk flagg och som dessutom hanterar Furetanks verksamhet på Färöarna. De förändringar som sker gör att man på Färöarna nu ser allt mer aktivt efter nya benatt stå på, men de har fortfarande direkta kopplingar till havet.

Nya stödjeben

Oljan är ett potentiellt nytt stödjeben. Idag sker ingen utvinning på färiskt vatten, men provborrningar görs och det finns klara förhoppningar om att detta skall leda till produktion och därmed generera ett stort behov av kringtjänster. Idag finns ett par färiska fiskerederier som redan gett sig in i offshoresektorn. Thor Offshore & Fisheries är ett sådant med idag 16 offshorefartyg som opererar world-wide och med särskild inriktning på stödtjänster för seismikverksamhet. Ett annat är Supply Services med ett nybyggt supplyfartyg i charter för ett norskt bolag. Dessutom finns det två färiska oljebolag som idag framförallt är verksamma i den brittiska zonen.

Kontrollerad tillväxt

Ytterligare ett ben som man ser potential i är alltså sjöfarten. Handelsflottan skall växa, men man vill ha en kontrollerad tillväxt i lagom takt. Strategin är långsiktig och man försöker ha realistiska förväntningar.

– Ett par hundra nya arbetstillfällen inom sjöfartsverksamheter här på Färöarna räcker för succé, säger Johan Dahl. Den nuvarande färiska regeringen har därför väckt liv i en 20 år gammal vision om att göra landet till en shippingnation. Den gången gick det inget vidare. En liten men spirande färisk handelsflotta sveptes i princip bort under finanskrisen i början av 90-talet. Ungefär i samma veva som handelsflottan försvann, skapade man FAS, det färiska internationella skeppsregistret. Detblev dock ingen succé då.

– Vi fick ett halvt system med litet hjälp, men inte nog, säger Annfinn Hansen, ordförande i Rederiforeningen. 2008 väckte man dock liv i FAS igen, och ett reviderat register såg dagens ljus. Annfinn Hansen menar att man nu bland annat har ett konkurrenskraftigt system för rederibeskattning. Bolagskatten är relativt låg, 18 procent, och rederier som väljer tonnageskatt förbinder sig att vara kvar i systemet i tre år, mot normalt tio år eller mer i andra europeiska sjöfartsnationer. Han tror också att FAS kan bli attraktivt för rederier i Norden.

– För ett skandinaviskt rederi borde Färöarna kännas mer som hemma än Liberia eller Panama, säger Hansen. Förutom att det är ett litet samhälle med nära till beslut är också språket en fördel. Färingarna har sitt eget språk, men man växlar snabbt över till en skandinaviska som är tydlig och lättförstådd för en svensk.

Kvalitet i högsätet

Affärsidén är glasklar. Man skall attrahera utländska rederier inte bara genom låga avgifter utan också genom närhet och med ett stort kundfokus. Det finns heller ingen ambition att bli ett av de större registren i världen, kvalitet går före kvantitet.

– Om inget oförutsett inträffar och med de förutsättningar vi har så räknar jag med att FAS inom fem år kanske har upp till 500 fartyg, säger Hansen.

Sjöfacken håller med.

– Vi önskar mer än bara många skepp, vi ser helst seriösa rederier som lägger viss verksamhet här för att skapa fler jobb i shippingmiljön, säger Djurhuus.

Han och hans kollega Páll Hansen i Maskinmesterforeningen håller för övrigt på med avtalsförhandlingar med Furetank och de svenska fackföreningarna. När detta är klart kommer de svenska befälen fortsatt vara medlemmar i de svenska facken, medan avtalsrätten ligger hos de färiska.

Inga konflikter

På sjöarbetsmarknaden har man inte haft någon konflikt på 7–8 år. Facken strävar efter att teckna tvååriga avtal, men inom offshore har man också tecknat femåriga fredsavtal. På Färöarna finns en relativt stor sjöbefälsskola med treåriga utbildningar till högsta nautiska och maskintekniska examina. Totalt har man nu 260 studenter och 600 sjöfarare slussas genom brandutbildningen varje år. Till detta kommer 200–300 deltagare i fortbildningskurser.

 

– Vi har inga problem med rekryteringen av ungdomar, säger rektor Hans Johannus á Brúgv, som dock har ett annat problem att tackla sedan skolan startat en kadettutbildning – praktikplatser.

– Vi har för få fartyg och vi hoppas nu på de utländska rederierna, säger á Brúgv. Facken vill dock gå försiktigt fram. – Detta måste göras med förnuft. En ung färing på ett fartyg med två svenskar, fyra rumäner och åtta filippinare, vill vi ha det så? á Brúgv vill också starta en shippingutbildning. – Det är en sak att sälja fisk, en helt annat att sälja sjötransporter.

Brist på kompetens

Få Färöarna-baserade mäklare, befraktare och rederikontor som opererar lastfartyg innebär en kompetensbrist som i sig kan vara ett problem för tillväxten. á Brúgv menar också att de dyrköpta erfarenheterna från början av 90-talet när lastfartygen försvann i konkurser fortfarande kan vara en hämmande faktor för utvecklingen. När FAS sjösattes anställdes Tommy Petersen som chef för registret. Registret har en handfull medarbetare, och man vill hålla organisationen så slimmad som möjligt.

– Vi vill ha ett enkelt, konkurrenskraftigt och transparent register skött av en liten organisation, och ge våra rederier ett personligt bemötande, säger Tommy Petersen. En av hans viktigaste uppgifter är att marknadsföra registret och hans primära mål är utländska rederier, men i närområdet, d v s Nordeuropa.

Uppslutning kring FAS

Den färiska sjöfarten har slutit upp kring FAS och det finns också en stabil politisk enighet bakom planerna för FAS. Det finns dock flera utmaningar att anta. Färöarna finns på hamnstatskontrollens samarbetsorganisation Paris MOU:s gråa lista, vilket är ett bekymmer, inte minst för marknadsföringen i utlandet. Orsaken är att registret är litet, man har några äldre fartyg och ett nyttjandeförbud får stort genomslag i statistiken. Ambitionen är nu att nå den vita listan efter 2011 och sedan placera Färöarna i toppen bland de bästa registren.

– För att klara detta vill vi ha in kvalitetstonnage i vårt register, säger Johan Dahl som också flaggar för att man kommer att införa en åldersgräns för fartygen. Var den hamnar är dock inte beslutat ännu.

Utanför EU

Ett annat problem är Färöarnas relation till EU. Ö-riket lyder visserligen under Danmark, men danskarna sköter bara utrikespolitik, försvarspolitik och rättsmaskineriet. Resten ansvarar färingarna själva för, och man har valt att stå utanför EU. Detta innebär att färiska fartyg inte självklart har tillgång till cabotagetrafik inom unionen.

– Vi har cabotageavtal med Sverige, Norge och Danmark, och vi jobbar med frågan när det gäller andra länder, säger Tommy Petersen och hävdar att hittills är det inget färiskt fartyg som fått problem med cabotaget någonstans.

Att Färöarna en gång valde att stå utanför EU berodde på att man var rädd för vilka konsekvenser ett medlemskap skulle få för fisket. Nu ser det mer ut att vara en generationsfråga, och två vägar diskuteras. Ett medlemskap genom Danmark är en möjlighet, men det skulle innebära att inflytandet i Bryssel begränsas till att man är en region inom Danmark. En annan möjlighet är egna avtal inom flera områden direkt med EU.

– Får vi till ett bra förslag och håller en folkomröstning, så tror jag på ett ja, säger Johan Dahl som också menar att utgången av Islands förhandlingar med EU kommer att ha stor betydelse för färingarnas inställning. Och visst finns det fler saker som måste åtgärdas.

– Vi behöver till exempel fler dubbelbeskattningsavtal, säger Annfinn Hansen, och våra myndigheter och institutioner måste kunna växa i takt med att flottan växer.

Måste in på vita listan

Flera av problemställningarna är lite av “hönan och ägget”-karaktär. För att FAS skall hamna på vita listan krävs utländska redare med kvalitetstonnage men de tvekar för att FAS inte är med på vita listan. För att få mer av den nödvändiga shippingkompetens som behövs för att sjöfarten på Färöarna skall växa, krävs att man har just den kompetensen. Färingarna verkar dock fast beslutna om att en växande handelsflotta kommer att ha en stor betydelse för en positiv utveckling av landet. Därför tar man sig an utmaningarna med stor uthållighet och envishet i den fasta övertygelsen om att Färöarna har alla de förutsättningar som krävs för att bli ett nytt sjöfartscentrum ute i Nordatlanten.